Skulle kunna klistra in mitt dagboksinlägg från Flow som jag skrev efter förra året. Beskriver det rätt bra. Men samtidigt… Det var inte likadant i år som förra året. Bödaläger är alltid lika underbart. I år var det 200 ungdomar och så ledare och matpersonal och en grupp med förståndshandikappade tonåringar med ledsagare. Hyfsat stort gäng med andra ord. Soligt i stort sett hela veckan, bibelstudium, volleyboll, sola, äta, gocart, lägerbål, ja alltid det där vanliga som det brukar vara. Kan det bli annat än härligt? Det är verkligen sommarens bästa vecka. Bön&lovsången på kvällarna var helt fantastiskt. Om det går, ännu bättre än tidigare år. Det hände verkligen saker och många viktiga beslut togs. Men lägret som helhet var inte riktigt sådär underbart som t.ex. förra året. Det var fler som kände det, men ingen som kunde sätta fingret på vad det var. Vi var ganska många som saknade en ledare som valde att inte komma (jo, tro det eller ej, men första frågan jag fick av en tonåring innan lägret ens börjat, var om och varför du inte skulle vara där) och det blev lite annorlunda utan honom. Men det kan inte bara varit det. Vi hade en ny lägerchef, men hon var toppen, så det var inte det heller. Kanske det bara var jag, eller så var det alla, att stämningen vart lite annorlunda. Och härligt underbart var det ju i vilket fall! :-)
(Härligt, fantastiskt, underbart, Saras tre adjektiv)
Andra bloggar om: läger, tonårsläger, böda, öland
