Sara har ett mycket speciellt förhållande till kaffe. Jag började dricka kaffe när jag var sexton. När jag var yngre var jag inte särskilt förtjust i kaffe och gick i mammas fotspår, att välja saft eller te istället när det bjöds, medan pappa vanligen tog kaffe. (Hemma dricker vi inget kaffe till vardags.) Men smaken förändras. När jag började gymnasiet lärde jag känna en kille. Som vart mycket intressant. Naturligtvis drack han kaffe, så jag var bara tvungen att prova. Föremålet för en tonårsförälskelse har ju alltid rätt:?: Och det gick bra. Om vi bortser från att jag är ganska känslig och under det första året blev hyperaktiv om jag drack mer än en liten slurk. (Drack inte särskilt ofta så kroppen hann inte vänja sig.) De allra första gångerna använde jag både socker och mjölk i, men efter bara ett par gånger skippade jag sockret. Himla opraktiskt, särskilt på läger. En slatt mjölk eller ännu hellre grädde däremot, *mmm*. Enbart starkt, svart kaffe klarar jag fortfarande inte. Känsliga dagar protesterar magen, alla dagar protesterar smaklökarna. Åtminstone så länge det är vanligt, hederligt, beskt svenskt kaffe. Fint kaffe däremot går mycket bättre. Men favoriten är latte.

Så långt, så väl. Som alla andra så får även jag lära mig av mina misstag. Första gången jag drack en hel mugg kaffe sent på kvällen fick jag lära mig att det inte var vidare smart. Sov inte en blund på hela natten och vandrade runt som en zombie nästa dag. Men Sara är trögtänkt, så det tog mig tre läger innan jag verkligen fått in det i huvudet. Tre läger med att knappt sova alls första kvällen. Under lång tid var lägertider kaffetider. Under året var kaffe bara något jag drack vid speciella tillfällen, men när det vart läger, blev det kaffe varenda dag. Tills jag kom till Kortebo. Där stod kaffekannan i cafeterian. Som ingick i maten som vi betalade ordentligt för. Tog inte många månader innan vanan satt där. Inte mycket, bara en halv mugg/dag. Men det visade sig ganska snart vara fullt tillräckligt, när jag söndag efter söndag hade ont i huvudet. (Vi fick bara mat serverad mån-fre.) Så det blev till att avgifta sig under sommaren. Och under det senaste året köpte jag egen mat (mycket billigare!) och hoppade den dagliga muggen kaffe. Det må vara gott, men jag tycker inte om att vara beroende av olika saker. Åtminstone inte för många. :-)

Jag nämnde innan att jag är lite känslig. Nu när jag inte dricker kaffe regelbundet, så märks det. Jag känner verkligen av det, även om det bara är en liten kopp. Vet inte om det är så bra egentligen. Även om magen klarar det, så funderar jag på hur bra det är för själen. Det sätter igång tankar och känslor. Helt allvarligt, jag tänker och känner annorlunda när jag fått i mig kaffe. Det tog ett tag för mig att komma på det. Jag trodde först att det bara var de situationerna som jag var i när jag drack kaffe, som gjorde det. Men sen kände jag av det även när jag drack kaffe helt själv. Långt borta från fika med trevlig pojk och liknande. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för att sluta dricka kaffe. Jag tycker om det, en kopp fyllig, mjuk kaffe eller ett stort glas härlig latte, det är helt underbart. Men jag vill inte stoppa i mig något som påverkar mig på det sättet. En sak är iaf säker. Jag tänker inte bli beroende igen. Eller, jag vet ju att jag hinner bli det under en lägervecka, men det är undantag. (Jo, det hinner jag. Huvudvärken senaste dagarna är väldigt typisk, den känner jag igen.)

Summan av kardemumman: Kaffe är gott. Dricker gärna, så länge det inte är för mycket eller för ofta. Men jag tänker inte låta det stiga mig åt huvudet. Antar jag blir tvungen att lära mig att inte dricka en hel mugg på mackedonkan. Senaste erfarenheten sa att det vart en aning för mycket. :-) (Var jättepigg hela 1 ½ timmen det tog att köra hem från Jönköping sedan, plus lika lång tid till, när det var meningen att jag skulle sova.) Ännu har jag inte så stor koll på olika sorter eller märken men jag hoppas på att lära mig under livets gång. Jag blir bara kräsnare för vart år som går när det gäller allt annat, så det blir nog så även med kaffet. :-)

Andra bloggar om: kaffe, koffein, caffe latte, latte, abstinens