Ibland läser jag lite från den första tiden i min gamla blogg. Känslorna är blandade. Jag började skriva ordentligt i månadskiftet okt/nov 2005. Hade så mycket tankar i huvudet att jag bara var tvungen få ut ett par av dem någonstans för att få plats med resten. Jag upptäckte hur bra jag trivdes med att skriva och började marknadsföra bloggen lite på msn och press. Skriver man något så vill man ju gärna ha läsare.
Skillnaden mellan dessa första inlägg och de senaste månadernas är stora. Då var det personligt och känslosamt, nu är det några misslyckade försök att bli seriös och lite småtjafs. Jag letar fortfarande efter min bloggarstil. Personligt på det sättet funkade bara ett tag. Då var det enkelt. Gå ner till skolans bibbla sent en kväll, sätta sig i ett databås, skriva en stund, posta, logga ur datorn och gå och lägga sig.
Det är betydligt svårare skriva inlägg i den stilen, fullt medveten om att man tio minuter senare kommer sitta runt middagsbordet med halva den trogna läsarkretsen. Dessutom hoppas jag på att jag börjat få tillräckligt seriösa vänrelationer, så jag kan få ut sådana tankar där istället för att publicera dem öppet för hela världen att läsa.
Men det är intressant gå tillbaka och läsa. Förfäras över vad jag tydligen kände i vintras. Fascineras över hur mycket och välskrivet jag kunde få ur mig i det tillståndet. Förvånas över hur mycket jag fortfarande kommer ihåg av allt det som jag inte skrev, eller som jag aldrig postade. Förtvivlas över allt jag redan börjar glömma bort, även av det jag har skrivit, när jag vill komma ihåg. Hur ska man kunna lära sig något om man inte minns vad som hänt tidigare?
Personliga inlägg hoppas och tror jag återkommer, när jag har något att skriva. Men det blir i en annan stil än det var i början. En blogg är, eller borde vara, i ständig utveckling har jag fått lära mig. Det är inget som varken blir klart eller kan börjas om. Och även om bloggen är nyflyttad, så är det inte en nystart utan bara en fortsättning. Jag hoppas på att jag en vacker dag ska lyckas med att flytta över de gamla inläggen hit också.
Min blogg började som ett projekt för mig och mina tankar, men nu är den en del av min vardag och för allmänheten. En presentation av mig och mina tankar, för var och en att läsa. Och kanske jag någon gång också börjar ha åsikter. Fram tills dess kan jag åtminstone få prova på att skriva. Efter att ha lagt ner barndomens skrivardröm, känns den nu inte helt ouppnåelig. Kanske jag tränat klart lagom till pensionen? Om inte annat kan jag då ge ut en samling i 7 volymer med titeln ”45 år med SolSaras blogg”.
