Betyg: :!::!::!:
Trots att de enda som talat om för mig att tvåan är riktigt bra har varit fjortisar (i någon form) så bestämde sig jag och brorsan att ta en sväng ner till Växjö och se denna efterlängtade uppföljare.
Jag gillar ettan. Verkligen. Det krävdes att se filmen några gånger för att jag skulle kunna komma över det där med skelett och sånt, men som film var den bra redan från början.
Hade inte så höga förväntningar på tvåan och det var nog tur. För den klarade faktiskt av att precis nå upp till de förväntningar jag trots allt hade. Scenerna är snygga, både scenografiskt och i klippning. Depp och Bloom är lika fina som alltid och även om jag inte förstår all uppståndelse kring Knightley så börjar jag uppskatta henne som skådespelare. Trots att filmen är två och en halv timme lång så händer det hela tiden något och handlingen är ständigt i rullning framåt. Jag hann inte bli uttråkad någonstans.
Det jag saknade mest från ettan var de rappa kommentarerna, särskilt från Captain Jack Sparrow. Klart att det fanns några där, men de räckte lixom inte till. Och utan en god dialog så blir det inga toppoäng från SolSara. Jag vill ha drama, handling, känslor och dialog. Det kan inga peta-på-varandra-med-svärd-och-skutta-runt-i-en-ruin-scener i världen väga upp, hur fina pojkar det än är.
Vilket för oss till det andra stora minustecknet. Det här en film med specialeffekter. Strider, kostymer och en hel del datoranimationer. Om vi bortser från att alla rollfigurer borde varit döda tre gånger om redan efter en halvtimme, så blev det bara alldeles för mycket för mig. Jag är inte intresserad av varken slemmiga, döda gubbar eller jättemonster. Jag vill veta vad Jack känner och hur Will tänkte när han såg.. Ja, nu ska jag inte säga vad, ifall du nu inte sett filmen.. Jag vill veta alla de där små sakerna som leder fram till den här handlingen. Var det bara jag som inte riktigt hängde med på varför allting hände som det gjorde?
Ytterligare en sak är det faktum att det kommer en tredje film. Något man inte kan undgå att förstå när man ser slutet på tvåan. Faktiskt, jag hade hellre sett att de klippt filmen tio minuter tidigare. Vilket hade varit ett mycket förutsägbart och självklart slut, på gränsen till tråkigt. Men jag hade tyckt det var bättre än det som var nu. För det är ingen spänning kvar alls nu. Nu vet vi hur trean kommer börja, vad den kommer handla om och, om inte hela, så åtminstone delar av hur den slutar. Hur kul är det på en skala?
Triologin har blivit jämförd med Matrix och jag ser precis varför. Vill man så visst, då kan man se alla tre filmerna för sakens skull. Men det räcker gott och väl med bara ettan ståendes i videohyllan. De andra är hyggliga försök att dra ut på historien och tjäna lite extra kosing på en grym storfilm. (Ja, jag vet, det var troligen planerat från början att det skulle bli flera filmer, men det känns så ändå..)
Men man kan stå ut med mycket för att få njuta av lite Captain Jack Sparrow. :-)
Andra bloggar om: pirates of the caribbean, dead mans chest, död mans kista, film, recension, filmrecension
