En del skulle kalla det slumpen, andra vanligt sunt förnuft. Ytterligare några skulle kalla det änglavakt, men utan att mena något särskilt med det. Jag kallar det Gud eller en skyddsängel eller något i den stilen.
Körde hem själv från Böda, 20 mil regn. Knappt närvarande, det har varit en lång vecka med för lite sömn och mycket känslor. Sista två milen var det en liten väg. Och Sara på en sån liten väg själv säger *swisch*. Det gick undan om vi säger så. Inte vanvetteskörningsfort, men det var ju ingen snigelfart. I alla fall, så finns det ett härligt krön precis när man kommer in i Ramkvilla från den vägen. Spelar nästan ingen roll hur sakta du kör, det blir kill-i-magen ändå. Ett sånt krön alltså, en liten backe med rejäl lutning. Jag kommer från ovansidan och när jag ser krönet får jag lust att dra på ännu lite till. Sen kommer jag på att det inte är så smart och börjar bromsa in. När jag kommit ytterligare lite närmare, så ändrar jag mig och flyttar foten till gaspedalen för att få lite extra fart över. Det är så härlig känna hur bilen nästan släpper. Det är en liten raksträcka innan, så även om man inte ser hela vägbanan uppifrån, så borde man hunnit se om det kommit någon bil och jag ser ingen.
Men så precis när jag ska trycka till så slår tanken mig: ”Det där är inte så smart. Det är kul, men du ser faktiskt inte vad som finns nedanför.” Jag är ganska förbi vid det här laget, så jag borde inte tänkt så duktigt eller så fort, men av någon anledning gjorde jag det, kalla det vad du vill. Jag lyfter i alla fall foten från gaspedalen igen utan att ha rört den och kör i samma stund över krönet. Plötsligt täcks hela synfältet av en vit, backande bil.
Aj då.
Panikbromsning, hinner inte ens med att slänga upp vänsterfoten på kopplingen utan det hela slutar med motorstopp (även om det tog mig en liten stund innan chocken släppt så att jag insåg varför fel lampor lyste på instrumentbrädan.) Men allt går väl, jag har någon meter till godo och den andre kommer undan med blotta förskräckelsen.
Kalla det vad du vill, jag vet att jag inte borde varit så snabbtänkt och förnuftig i det läget. Och det är sådana här småsaker som gör att jag bara blir mer och mer övertygad om att det finns något mer och större än vi..
