Jag tittade på tv ikväll. Något jag gör extremt sällan nuförtiden, men med mr D i Frankrike och trött i ögonen och ryggen av att ha suttit vid datorn, så slog jag på denna dumburk. Som inte alls var så dum idag.
Zappade lite och hamnade någonstans kring år 1910 i ”Hundra svenska år”, del 4 av 8: Barn och Ungdom.
Historia i allmänhet fascinerar mig inte det minsta. Jag har efter mycket möda äntligen lärt mig vilket år Franska Revolutionen bröt ut och jag kan två svenska kungar. Gustav Vasa och Carl XVI Gustaf. Men det var inte dessa som fanns med i denna dokumentär. (Fast när jag tänker efter så var det en Bernadotte med som uppmanade pojkscouterna att göra sin del för att bidra till fosterlandet under andra världskriget.)
Nej, det här handlade om barnen och ungdomarna under det senaste seklet. Jag satt som klistrad. Allt illustrerat med videoklipp från de olika tiderna. Uppfostringsanstalterna under de första årtionderna, tävlingen om Sveriges bästa barn, A-barnet, under 40-talet(?), tonårens uppkomst under 50-talet och en himla massa till.
Och vad som slog mig genast, lixom även programmet kom fram till mot slutet, var förändringen i synen på nakenhet. Förr var nakenhet något helt naturligt, men man talade sällan högt om sexualiteten. (Inte förrän det kom en tant som åkte runt och höll sexualundervisning för barn på 50-talet, hon var helt underbar att lyssna på!) Men hur är det nu? Det är sånt ståhej och liv runt nakenhet att föräldrar uppmanas att inte visa sina semesterbilder på lättklädda barn, medan vilken unge som helst kan se allt om hur sex går till genom internet.
Förstår ni vad jag menar?
Ett av videoklippen man fick se var från 1910-20 nån gång. En grupp på kanske 25 pojkar, gissningsvis 10-12 år, går i simskola. Inte en enda badbyxa i närheten så långt ögat kan nå. Och det verkar så självklart. Inte nog med att de alla är nakna, de filmas och visas för hela Sverige genom biograferna (detta var långt innan tv:ns tid..) Likadant flickor. En stor grupp flickor (ett fullt rum) i ungefär samma ålder (de äldsta var säkert 12 år) som badar, duschar och tvättar varandra, spritt språngande nakna, under övervakning av lärarinnor och filmkamera. Mindre barn som springer nakna på stranden, och dessutom mitt inne i stan och på lekparken. Detta klipp var lite nyare, men kommer inte ihåg precis vilket årtionde.
Vad jag däremot kan komma ihåg alldeles själv är Madicken-filmerna, där Madicken och hennes syster slänger av sig alla sina kläder vid flera tillfällen. Dessa filmer gavs ut för bara dryga 25 år sen, idag skulle ingen ens våga antyda att de vill ha en sån scen med i en nyproduktion.
Idag är det en sådan otrolig hysteri kring detta. Men ska vi verkligen göra nakenhet till något fult (för oavsett hur man har tänkt, så är det så barnen upplever det..) endast p.g.a. av ett fåtal som har ett avvikande sexuellt begär? Åttaåringar som inte vågar byta om i samma tält som någon annan, oavsett kön, av rädsla för att någon ska kunna se henne/honom naken? Minsta gnutta hud som får tio-åringar att fnittra och rodna, eftersom det är ”förbjudet”? Vi tror att vi gör gott och skyddar barnen, men jag tror vi bara gör dem en björntjänst och trissar upp den rådande sex-hysterin ännu mer, när vi även gör en barn-kropp till sex-objekt.
Jag är för naturlighet. Nakenhet är naturligt. Det var så människan skapades och så vi alla har fötts. Snälla, ställ inte upp på samhällets försök att sexualisera något så enkelt som en avklädd kropp. Särskilt inte ett barns.
Tack för mig och godnatt kära läsare.
Andra bloggar om: historia, barn, naken, nakenhet, avklädd, pedofili, tv-historia, hundra svenska år, naturlig, sexualiseringen
Håller helt med! Stoppa sexualiseringen av en naturlig, naken kropp!
Reklamen försöker (eller har den redan lyckats) ta våra icke-felfria kroppar ifrån oss.
Tyvärr Sara verkar många människor, i synnerhet kvinnor ofta se sig själva, som i första hand sexuella objekt. På grund av pedofilskandaler ses även barnen som sexuella objekt. Kroppen är naturlig och ren så länge inte människor begår handlingar som skuldbelägger kroppen. Kroppen utgör det centrala i våra liv, där våra kroppar är en del av vår indentitet. Genom att tabu belägga kroppen förlorar vi en del av vår indentitet och därmed vår plats i tillvaron. En attitydförändring för en friare nakenhet är nödvändig för att människor ska kunna känna den tilltro till sina medmänniskor som är nödvändig för ett varmt och gemytligt samhällsklimat.
Även jag tittade på ”Hundra svenska år” och konstaterade samma sak som du. Från att nakenhet varit något helt naturligt, har det blivit något som betraktas som smutsigt. Inget kan vara mera fel.Hysterin kring pedofiler saknar helt grund eftersom den sortens människor funnits i alla tider. Fokuseringen kring människors sexualitet är enormt överdriven i det svenska samhället. Vid en jämförelse med Tyskland är nakenheten där, betydligt mer acceptered. Där kan man se en tydlig skillnad i hur människor förhåller sig till varandra. Samhällsklimatet är betydligt varmare genom att barnen får växa upp med exempelvis nakenbad som något helt naturligt. Detta ger trygga människor som kan hantera och bemöta sin omgivning på ett välkomnande sätt. Tyvärr har det svenska samhället på grund av strömningar i samhället sedan tjugofem år tillbaka orsakat något som måste betraktas som inskolning i svensk dumhet eller ”björntjänst” som du kallar det. Det är dags att det svenska samhället vaknar nu för att vädra lite frisk luft och låta förnuftet styra.