Jag lever, men får se hur länge. Äh, det var ingen bra början..
Ber om ursäkt om min frånvaro trots fagra löften. Har tusen idéer till vad jag ska skriva, men varken tid eller ork. Men på måndag åker Daniel till Frankrike och surfar i en och en halv vecka, så då ska det nog finnas tid iaf.
Har vart småförkyld i flera månader, men nu börjar det komma ordentligt. Kan ha ett visst samband med jobbet. Trots att jag bara har linne så småsvettas jag konstant under de nio timmarna. Och det är nog inte riktigt nyttigt. Men eftersom jag ska till Göteborg och Liseberg på lördag så kan jag inte bli sjuk nu, så det så. Och ska hälsa på farmor, mormor och morfar och dom får jag ju inte smitta ner..
Tror jag ska värma lite soppa och sätta mig och läsa min bok en stund och sen natta tidigt..
Btw, Margaret Pemberton rekommenderas som författare till alla som kan tänka sig läsa kvinnliga romaner. Särskilt triologin om Magnoliatorget. Böckerna må se ut som tegelstenar, men läses ut fortare än många betydligt tunnare. Frosseri i andras privatliv, beskrivet på ett sätt som iaf jag verkligen förstår. Hon sätter ord på mina obeskrivbara känslor.. Och att hennes historier utspelar sig för 150 – 100 -50 år sen gör det inte sämre. Inte för mig iaf, jag vet redan hur samhället ser ut idag, jag vill veta mer om hur det var då. :-) Innan läsning påbörjas ska jag kanske sägas att det verkligen är klassiska romaner, och inte sånt där verklighetstjafs a la Marian Keyes som är så populärt idag. :-) (Missförstå mig rätt, jag älskar hennes böcker med.. :-) )
