I brist på annat material, så har jag nu bestämt mig för att min blogg ska bli personlig igen. (Typ, som HPs datorer ni vet.)
Jag tänker göra detta genom att publicera vad som en gång i tiden var mitt allra första blogginlägg. Jag tog bort det så fort jag började blogga på riktigt, för jag ville inte att någon skulle börja dra helt korrekta slutsatser. Men nu har det gått två år och 15 dagar sedan dess, och jag bryr mig inte ett skvatt om det ”kommer ut”.
Bakgrundsfakta: Efter att i flera år varit olycklig kär i en kille som inte visade något alls intresse tillbaka, så började jag plötsligt intressera mig för en killkompis, vilket gjorde mig mer än en liten aning förvirrad, eftersom jag inte alls var beredd på det. Tack och lov var det intresset inte heller besvarat och känslorna var helt borta igen bara någon månad efter att jag skrivit denna dikt. Och nu vet jag varför det gått som det gått tidigare, det fanns en mr D gömd åt mig här i stan! :-D
5 Juli, 2005
Försök Ett, en dikt
Att skriva är inte min starka sida. Att sätta ord på mina känslor är omöjligt. I vanliga fall. Men när jag skrev den här så gick det väldigt fort. Och jag vet inte vad jag ska skriva i min första blogg, så då kan jag ju lika gärna lägga ut den här. Det är väl meningen att bloggen ska vara lite självutlämnande?
Du
Trots vad alla sa
Trodde jag inte att jag skulle känna så här
För någon annan än HonomTrots vad som hände
Trodde jag att jag aldrig
Skulle känna så för någon annan
Vara Honom trogenSå kom Du
Ett leende och något hände
En ny vän vi funnit i varandra
Världen blev sig inte riktigt lik igenVeckor blev månader
Höst och vinter blev vårTiden tillsammans närmade sig slut
Först då förstod jag
Insåg jag
Vad jag kände
Vad som hade häntSkratt och glädje
Ångest och gråt
Jag ville du skulle förstå
Vi skiljdes åt
Sågs snart igenFörsiktigt, ett litet hopp
Tre sekunder
Du fick se min själ
Såg Du mig?Nu är allt hopp borta
Om Du känt bara lite som jag
Borde jag vetat det nuDu kom
Du log
Du skrattade
Du gick
Jag dogVar inte ledsen för vår skull
Känn ingen sorg över mig
Var lycklig
Gör en kvinna lycklig
Någon annan än jagSnart är allt som vanligt
Han blir min verklighet
Och kanske jag också
Blir lycklig en dag
Andra bloggar om: dikt, olycklig kärlek
