Likt en del av mina andra tankar, så kommer det här ursprungligen från Terry Pratchett. Jag kommer inte ihåg vilken bok det är, men jag är ganska säker på att det är i den där Commander Vimes träffar Lady Sibyl. I alla fall, här kommer våran teori:
Bara den som är rik, har råd att vara sparsam.
Sug på den du. Om du inte redan förstått den, låt mig lägga fram ett par exempel:
Jag behöver nya vinterskodon. Eftersom jag är ”fattig” (nåja, med svenska mått mätt är jag det) så har jag inte råd att köpa några som kostar mer än 200 kr. Max. Och vi vet ju alla vad man får för skor/stövlar för det priset. Någon som är rik däremot, har råd att köpa ett par skodon för 700 kr. Detta är fullt tillräckligt pris för att få ett par högkvalitetsstövlar på rea (så länge man inte kräver att få ett märke på dem också.) Priset är högre, men dessa skodon av hög kvalité kommer i längden inte bara vara snyggare, utan dessutom hålla längre. Mycket längre. Ja, faktiskt, medan jag som är fattig kan bli tvungen att köpa nya skodon var och vartannat år, kan den rike traska runt i sina underbart sköna och välgjorda stövlar år efter år efter år. Den rike har därmed lagt mindre pengar på vinterskodon än den fattige.
En som är rik har råd att köpa stor frys (och har förmodligen plats för den också) medan den fattige (=jag) får dras med ett litet frysfack. Detta gör att när butikerna har kampanj på kött (som är dyr, men bra mat) så har den rike råd att köpa på sig ett stort lager. Den fattige kan köpa max ett kilo. Två, ifall den nyss har frostat av frysen. Men när den fattiges kött har tagit slut, måste denne (=jag) köpa kött till fullpris, eftersom inga butiker har kampanj på bra kött. Under tiden kan den rike glatt plocka av sitt stora lager, tills dess nästa kampanj dyker upp. Säg mig, vem har lagt ut mest pengar på kött i slutändan?
Två personer behöver en ny hushållsmaskin, välj själv vilken. En av dem är rik, en är fattig. Den fattige blir av sin ekonomi tvungen att välja en billig kopia, som med viss tur kan vara nästan lika bra som orginalet. Men mycket sällan är det. Den som är rik däremot, kan välja att köpa en dyrare maskin som har fått goda recensioner och som kommer fungera bra långt efter det att kopian förmodligen gett upp.
Den som är rik, har råd att köpa årskort på västtrafik. Den som är fattig tvingas till att köpa 90-dagars-kort. Eller, i värsta fall, 30-dagars-skort, därför att det helt enkelt inte finns medel nog för något av de andra. Men vem har efter ett år lagt mest pengar på sitt resande?*
Jag tror ni hajar…
*OBS: ungdomar (upp till 26 år) tjänar på att köpa 90-dagars-kort istället för årskort. Vuxna däremot sparar 2,76 kr/dag eller 945 kr/år (räknat på att man köper 4 90-dagars-kort under ett år.) Efter priser på Västtrafiks hemsida.
Andra bloggar om: rik, fattig, sparsam, terry pratchett, ekonomi, västtrafik
