SolSara

Min blogg genomgår en identitetskris. Allt fler ur min nära krets har hittat bloggen. Droppen kom när mr D började läsa. (Visserligen på min uppmaning, men ändå..) Hur skriver man en personlig blogg utan att lämna ut personer eller åsikter kring dessa eller händelser som berör andra? När jag väl censurerat bort sådant som jag anser olämligt att blogga om, blir det skrattretande lite kvar. Identitetskris, minst sagt.

Tur att brorsan fortsätter sitt bloggande iaf. Så att jag får veta såna viktiga saker som att gammelkatten därhemma är död. Vi tog över honom och morsans hans från några goa vänner som skulle flytta till stan. Morsan var gammal redan då, men hängde i ytterligare en tio år och vi kom varann mycket nära, om det nu ens går vara nära en katt. Sorgen var stor i mitt hjärta när jag var tvungen acceptera det oundvikliga och låta henne somna in. Och nu är sonen också död. Kanske inte lika planerat, men lika väntat som morsan. Trots många gosstunder med “Puff”, känns det som vilken annan katt som helst vi haft. Nej, det är Tessan jag fortfarande saknar.

Ruffsen


Tessan

En kommentar för “Identitetskris och döda katter”