Ibland blir jag så trött på påtvingade normer som helt saknar mening. Vår klass har t.ex. blivit pådyvlade luciatåget på instutionen. Vi blev förvarnade av fadderklassen redan för flera månader sedan, och för ett par veckor sedan sa de till på skarpen. Tydligen är det ”tradition” att termin 2 gör det. So what? Säg till mig att jag, helt utan vettig anledning, SKA göra något, och jag vägrar. Hade någon faktiskt kommit och frågat, i god tid, så ja, kanske. Men inte nu. Några ställde naturligtvis upp. Själv drog jag hem till Jkpg redan igår kväll och hade en godtagbar ursäkt att inte ställa upp.
Att vara faddrar för nya klassen till våren är en annan sak. Behovet är uppenbart, och deltagandet känns mer frivilligt, eftersom man kan vara säker på att det alltid är några som ställer upp. Och det är inga krav på hur det ska bli utan våran klass får själva bestämma precis vad vi vill hitta på. Även om de äldre klasserna förväntar sig en fest framåt våren, är det vi som gör vad vi vill…
En annan sån där påtvingad norm som jag inte tycker om är att svensken (och alla andra nationaliteter??) inte under några omständigheter får diskutera sin privatekonomi med omgivningen. Möjligen för att berätta hur mycket man har förlorat på finanskrisen, eftersom detta är helt och hållet orsakat av samhället och inte eget sparande/investerande/slöseri. Och jag är så trött på att inte kunna säga till folk att jag är fattig och inte kan hitta på saker eller bjuda på en fin middag eller ge julklappar eller köpa de produkter jag egentligen skulle behöva för min hy eller ens gå ut och ta en lunch.
Ja, jag är fattig. Utan mr D hade det aldrig gått, för jag vill helst slippa jobba under terminerna. Jag har nog med plugg och relationer. Men frågan är vad som är mest stressande: att ständigt behöva fundera över pengar som inte finns eller att försöka få tag på jobb/hinna jobba. *suck*
Inte för att jag skulle kunna få ett jobb ändå i Göteborg i dessa tider…
Läs även andra bloggares åsikter om normer, lucia, fadder, ekonomi, fattig
Kram sara!
Jag vet hur det är…
Under gymnasietiden levde jag på te och knäckebröd på helgerna om jag inte våldgästade mina stackars syskon. Säg till om du behöver pengar. Vi har inte gott om dem, men nog finns det till dej i alla fall.
Studielån är inget du funderat på?
krossa konformiteten:D