Jag har fått lägenhet i Göteborg. Äntligen. Tålamod, så löser det sig, som alltid. :) Nästan exakt ett år i kö hos SGS för en etta på 34 m2. Tackar. Det blev lite snabbt på dock, så jag hade inte riktigt tid att ta mig till Göteborg för att titta på lägenheten. Har efteråt förstått att den ligger i ett buslivs-område. Vill man ha markplan där? *hmm* Å andra sidan trivdes jag mycket bra på Råslätt, så jag kommer nog ha det fint här med. Cykel/ordentlig promenad-avstånd till havet och direkt spårvagn till skolan. Det räcker för mig. :)
Funderar på att skriva ett inlägg om hur man får tag på lägenhet i Göteborg. Men det får bli en dag då jag somnat lite tidigare än klockan halv fyra natten innan. Ibland verkar John Blund ha glömt bort mig helt på sin nattningsrunda. Och det är inte helt lätt gå upp och göra något annat i en liten etta när det finns någon annan som behöver sova gott.
Två timmar kvar tills jag ska vara på jobbet. Kommer nog få jobba nästan hela sommaren trots allt, blev lite sjuka folk nu i juni och sen drar semestrarna igång. :) Ryggen protesterar, men jag stortrivs med att få jobba fysiskt igen. Jag tror inte någon som känner mig faktiskt förstår hur bra jag jobbar. På fritiden är jag på gränsen till lat. På Isolda håller jag mig på en god tredje plats i effektivitet, efter militärförmannen och en hyperaktiv snubbe. :)
Pratade gamla minnen med några vänner som jag lärde känna för 2 ½ år sen. Deras första minne av mig är att jag sover i olika folks soffor. :D Det var under perioden då jag inte var på topp, så att säga, och jag sov inget vidare på natten. Var uppe för sent och sov oroligt. Först tillsammans med dessa underbara människor, ni vet nog inte vad ni betydde för mig då, som jag kunde slappnade av. Och jag hävdar fortfarande att jag aldrig sovit så bra någonstans som i Emkas soffa. Den är urskön. Varför görs inte madrasser så? Jag sov i den tre veckor i rad innan jag fick tag på lägenheten på Råslätt. Under den perioden jag och Daniel hade vår första kompis-fika/date/whatever. Det var spännande tider det, jag minns t.o.m. ögonblicket när jag blev kär. :) Det var en halvtimme innan träffen och jag insåg vem det var jag skulle fika med. :)
Nu babblar jag. Jag kan göra det när jag är trött. Flumma ut helt. Fast oftast är jag istället tyst. Mycket tyst. Stort problem. Jag har inget att säga. Ännu mindre nu när jag jobbar på Isolda. Det händer lixom inget på jobbet som är något att berätta. ”Jo, det var ungefär lika mycket att göra som vanligt idag. En etikettsmaskin strulade hela tiden, men allt annat flöt på bra så vi jobbade häcken av oss för att kunna gå hem en halvtimme tidigare.” Sen är det slut. Alla har lunch olika tider, så det blir inga stora samtal på rasterna, radion hörs inte bort till där jag brukar hålla till och mina hörlurar är bortsprugna så jag kan inte lyssna via mobil. Jag behöver lite mental stimulering också, för andras skull.
Så sa min lärare, efter vår sista inlämning/redovisning.
Sara, du borde ta för dig mer och prata, för allas skull.
Tja, bara du talar om för mig vad jag ska säga så… Mina tankar tar slut, jag har aldrig några frågor eller nåt jag funderar på. Ibland undrar jag om jag tänker överhuvudtaget…..
Om du får syn på John Blund så kan du hälsa honom att han glömde mig också igår, jag somnade inte förrän klockan tre. Men det var bara för att jag skulle upp halv fem på morgonen. Du kanske har någon psyk-prognos att ställa på mig över varför jag inte kan somna på kvällen bara för att jag ska upp tidigt på morgonen. Är det någon slags rädlsa för att försova mig som gått överstyr eller är det bara att jag tänker att jag ”måste somna” för att hinna få några timmars sömn innan jag ska gå upp igen. Jag gick inte och lade mig förrän halv tolv och jag var trött så hade väckarklockan varit inställd på normal tid kan jag nästan lova att jag hade somnat på typ tio minuter. Eller kanske inte för just nu är det så mycket som snurrar runt i huvudet kring traktorer, banklån, kalyler, räntor, amorteringar och massa annat.
En veckas UV-läger kommer bli helt underbart när jag väl har lyckats koppla bort allt.
///Stefan
Jag vet precis hur det är att inte ha något att säga. Det känns inte meningsfullt att tala om vädret m.m. Inte för att jag inte tänker en massa, för det gör jag definitivt.Jag älskar tystnaden och det är intressant att lyssna på vad andra säger och studera andra människors beteende men ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer social…Kram, Mamma.