Jag har kommit på vad jag vill bli när jag blir stor. En vis kvinna.
First sight – att kunna se det som faktiskt är där och inte det som man förväntas att se
Second thought – att kunna tänka om sitt eget tänkande och förstå varför man tänker och gör som man gör
First sight + second thought = en mycket vis kvinna. Eller, i Terry Pratchetts värld, en häxa.
Jag lyssnar just nu på ”Wintersmith” på jobbet. Och funderar på om det inte är mer förvirrande än nyttigt att ha third thought – att tänka om sitt eget tänkande om det första tänkandet.
Second thought räcker. Att kunna inse att man blir manipulerad. Eller inse att man agerar ut en gammal smärta på en oskyldig person. Och så vidare. Tänk vad bra världen vore om alla kunde ha lite mer självinsikt.
Och first sight är inte så dumt det heller. Vi vanliga folk är alldeles för duktiga på att se vad vi tror att vi borde se. Tänk om vi kunde lära oss att ta bort allt som bara är yta och se det som faktiskt är där. Där vi ser människor och deras känslor för vad de är och inte för vad de verkar vara. Där vi ser att ilska egentligen kan vara rädsla och där upprymdhet lika gärna kan vara stor sorg.
Jag kommer ihåg ett sånt tillfälle och hur ont det gjorde. Min vän skrattade. Högt. Alla var överförtjusta över hennes galenskap. Och skrattade med henne, ju mer hon skrattade. Var det bara jag som såg paniken och ångesten bakom skrattet? Hon berättade senare. Förstod att jag hade förstått. Ibland gör det ont att se hur lätt människor låter bli att se och tänka. De bara gör och tänker vad de har lärt sig. Och tror att de har rätt.
Läs även andra bloggares åsikter om terry pratchett, wintersmith, häxa, vishet, vis
Så sant, jag vill också bli en vis kvinna. Lite på samma tankebana om att se bakom masken och lyssna på vad andra egentligen menar rekommenderar jag boken Non violent Communication, av Marshall Rosenberg. Jättebra.