SolSara

Alla inlägg i ‘Plugg’

It was so much easier to blame it on Them. It was bleakly depressing to
think that They were Us. If it was Them, then nothing was anyone’s fault.
If it was us, what did that make Me? After all, I’m one of Us. I must be.
I’ve certainly never thought of myself as one of Them. No one ever thinks
of themselves as one of Them. We’re always one of Us. It’s Them that do the
bad things.

– (Terry Pratchett, Jingo)

Det här är en liten del av allt det vi läser om nu. Vi har gruppsykologi, mycket intressant. Och mycket, det är ett stort ämne att försöka klämma in på två månader. Vi verkar göra ett gott försök med det åtminstone. Presentationsövning, en halv vecka gruppövningar och seminarium avklarat. Nu är det bara gruppobservation i form av ett grupparbete, två dagar familjerollspel samt salstenta kvar. Dessutom en lång rad föreläsningar och 2000 sidor kurslitteratur.

Citatet ovan är ett exempel på flera teoretiska begrepp, såsom ingroup-outgroup bias (vi är bättre, de är sämre), social identitetsteori (jag tillhör en grupp och vi är bättre) och splitting (vi är helt igenom goda, de är fullständigt onda).

Andra bloggar om: psykologi, grupper, grupp, gruppsykologi, terry pratchett, jingo

Jag läser nu andra terminen på psykologprogrammet i Göteborg. En återkommande fråga jag får är varför jag vill bli psykolog. Det finns nog tusen svar på den frågan, men jag har efter lite funderande kommit fram till det här:

Det är en kombination av två saker hos mig. Det ena är att jag älskar människor. Alltså älskar, som i att jag känner väldigt mycket för/med människor, inte som i att jag stortrivs med en massa människor omkring mig. Jag har därför en mycket positiv människosyn, jag vill så gärna se det goda i var och en. Jag försöker se det gudaskapade som jag tror finns i varje människa och detta gör det omöjligt att inte älska människor. Det är inte samma sak som att tycka om eller komma överens med alla. Älska är något helt annat.. Men kärleken gör att jag vill hjälpa människor. Jag vill att de ska må en smula bättre och kunna se sig själv som jag ser dem.

Det andra är min sociala inkompetens och låga självförtroende. Jag tror mig helt enkelt inte om att kunna hjälpa andra. Jag inbillar mig att en fem år lång utbildning ska ge mig det stöd jag behöver ha i ryggen för att kunna hjälpa dessa som jag älskar. Jag inbillar mig att jag som färdig psykolog ska vara tillräckligt utrustad med metoder och teorier för att känna mig säker på att jag faktiskt klarar av att hjälpa någon annan.

Patetiskt, visst är det? Som att jag inte skulle kunna göra något för andra redan idag… Jag tröstar mig med att jag om fyra år och två månader kommer kunna hjälpa de som andra vardagshjältar inte har kunnat hjälpa än. Men kan vi inte alla komma överens om att hjälpa de som är oss nära nu, så jag slipper göra det sedan?

Andra bloggar om: psykologi, psykolog

Jag är verkligen sämst på att plugga. Imorgon har vi ett examinerande seminarium i en grupp på 10 pers. Ämnet är Utvecklingsteorier och vi har fått sju frågor i förväg som vi ska kunna svara på och diskutera kring. Stort ämne, men frågorna gör att det till största delen kommer vara ganska avgränsat. Men eftersom det är examinerande bör man ju lämpligen ha läst och ha ganska bra koll på litteraturen, för säkerhets skull. Hm, läst har jag iaf gjort… Och frågorna har vi diskuterat om i gruppen, så det behöver jag inte heller göra.

Men det känns inte som att jag kan det. Jag kan väl säga en del om teorierna, men får inte riktigt grepp om dem. Vi har haft föreläsningar kring de flesta, men eftersom det var typ åtta föreläsningar under förra veckan, så blev det mest rörigt. Jag kommer ihåg lite här och lite där, men jag vet inte riktigt vad som tillhörde vad. Men ja, då är det ju bara sitta och läsa kursboken och kolla igenom alla papper (våra lärare är jätteduktiga på att dela ut åhörarpapper, du behöver knappt skriva något alls själv..) och kanske lite skriva lite själv, så blir det väl bra?

Tja, försök säga det till mig.. Det känns som att jag kan tillräckligt för att få godkänt på seminariumet och då har jag svårt hitta motivation för att lära mig mer än det jag behöver. Jag har ändå sitta ganska mycket i helgen. (Eller, ja, några timmar varje dag iaf..) Himla gymnasiefasoner. Jag ska ju bli psykolog. För att bli en sån räcker det inte med att bara lyckas knipa åt sig godkänt på alla examinationer.. Det krävs liiite mer och en bra början är ju att faktiskt kunna grunderna som alla dagens teorier och studier kring barn och utveckling bygger på. Man ska kunna sin historia och sin nutid. Eller hur?

Ändå fastnar det inget, när jag väl lyckats slå mig ner med böckerna. Det går in genom ögonen och ut genom röven öronen.

Jag tänker bara på Daniel. Han kommer hem imorgon. Och han ska sova här en natt. Det har varit en lång vecka. Nittion timmar kvar.

Nu får ni inte få för er att jag kommer bli jättenyttig. :-) Kanske bara liite grann. Har iaf ätit både frukost och lunch enligt modellen. Men just nu är jag i full gång med att baka både kakor och bröd. Visserligen på bovete, som är lite nyttigare och mycket dyrare än vanligt bröd, men ändå. :-) Och ett par bitar mörk choklad försvann mystiskt under eftermiddagen…

Att jag har tid för sånt här nu är för att vi är i avslutandet av första kursen och inte har så mycket att göra. Mån-ons är glidardagar med bara några timmar i skolan varje dag och inga uppgifter. På torsdag drar utvecklingspsykologin igång. Då blir det läsa-läsa-skriva-läsa och grupparbeten till döds. Antar att jag skulle kunnat sitta och läsa igenom en bok eller två till det nu, men det känns dumt göra det när man inte vet vad och hur vi ska göra det. Eftersom kursen är så lång lär jag inte tjäna på att läsa något nu som kanske inte kommer upp förrän i maj.

Idag hade vi diskussion med lärarna kring vårat grupparbete. Med mycket gott betyg. Det kändes bra. Särskilt avslutningen som vi kämpat med i flera timmar var uppskattad, så arbete lönar sig. Samtidigt blev de ju tvungna komma med kritik på småsaker när helheten var så bra, så nu vet jag ett par saker jag måste tänka på när jag skriver nästa arbete. Dels ordval och meningsbyggnad. Alla tolkar inte allting likadant, så det är värt fundera över vilka värderingar som egentligen ligger bakom vissa ord och uttryck. Och ett annat var att jag slarvar med att skriva att. Pappa har påpekat det. (Tror jag det var? Eller var det någon annan?) Jag är lite lat när jag skriver bloggen och har vant mig så vid det att jag råkade få med det när jag skrev min del av arbetet. *upps*

“Utifrån det vi vet från vinjetten är det helt omöjligt säga varför mannen blev arg…”

Såg ni felet? :D

Andra bloggar om: baka, bovete, psykologi, plugg, att

Que?

Andra bloggar om: csn

Imorgon har vi vår första tenta.

Jag är väldigt bra på att inte plugga. Det finns ju så mycket annat man kan göra!

Idag har jag, förutom att rest tillbaka till Göteborg, även spelat flera omgångar av Settlers 3D, även kollat igenom allt roligt på internet fem gånger, kollat på TV (vilket jag ALDRIG gör annars) och lagat pannkakor.

Och pluggat en timme eller två. Max.

Men nu är jag hungrig. Måste äta. Kan inte koncentrera mig annars. Och sen kanske plugga liten stund innan det är dags att ringa Daniel och säga godnatt.

Får nog skärpa mig om jag ska klara nästa kurs sen, det här är ju ändå bara uppvärmning..

Nu är jag hemma! :)

Daniel har varit och hälsat på mig första två helgerna. Lite otippat, jag var helt inställd på att jag skulle få åka hem nästan jämt för att vi skulle ses.

Men nu så var det min tur att äntligen få komma hem till Jönköping igen! Ja, jag vet, det är bara onsdag. Men vi blev klara med vårt grupparbete redan i måndags och har nu inget schemalagt förrän första tentan på tisdag. Vilket gav mig hela en vecka. Och plugga gör jag minst lika bra här som i Götet. :)

Igår var vi förbi Emka en sväng, blev ett bra gäng. De hade gjort en semletårta, *mm* Varför göra ett par små när man kan göra en stooor? Goa grabbar hon har börjat umgås med, och skönt träffa mina flickor igen.

Näpp, paus slut. Dags för mig återgå till kapitlet om motivation och emotion.

Vet du varför du gör och känner just det du gör?

Inte jag heller, men jag kanske vet om 5 år eller så…

Psykologer gillar analyser.

Om du nu inte visste det.

Och grupparbeten.

Och tjocka tegelstenar till böcker.

Vi har fått ett grupparbete att göra, började igår, ska vara klart på onsdag. Fick en liten berättelse/situation som vi skulle fundera över och skapa frågeställningar kring. Sedan skulle vi förklara och förstå dessa med hjälp av kursboken (som är en tung beskrivning av de största ämnena inom psykologi = lite om allt och mycket lite om något särskilt) och ev. annan inhämtad information. Sedan sammanställa ett paper på sådär 4 sidor. FYRA sidor analys utifrån några få rader. *sich*

Men men, vi har kommit igång riktigt bra i vår grupp, analyserat och undrat och plockat ut precis ALLT från kursboken som kan vara användbart. Överanalys? Nähä, menar du det?!? Egentligen är jag fortfarande irriterad på att vi får till uppgift att försöka få ut så mycket som möjligt av alldeles för lite (finns ingen bakgrund alls t.ex. till situationen, det kan vara precis vad som helst ju..) och förmodligen kommer precis allt vi får fram vara helt fel mot vad det egentligen var, men det får vi aldrig veta. Men de andra i gruppen håller andan uppe så det känns ändå bra. Jag gör min bit av jobbet och bidrar till arbetet i gruppen också och försöker låta bli tänka på att jag inte tycker om den. Måste nog vänja mig vid sånt här..

Dessutom: det finns inga rätt eller fel. Om du trodde det. Det finns tydligen lika många sanningar som det finns människor. Blir man en sämre psykolog om man inte håller med läraren?

Andra bloggar om: psykologi, student, psykologstuderande, psykolog, analys, grupparbete

..så klarade jag av det. :-)

Både att komma in och att tacka ja ordentligt. Duktig flicka. Nu blir det Göteborg om en månad alltså. Mamma mia….

Har inte bloggat på länge. Först var jag ju på läger en vecka. Och sen var det mindre kaos en vecka, och nu när jag börjar få tid igen, så funkar inte mitt internet. Så tar en tjuvis på jobbet. Ville uppdatera det sista folket som inte vet än. Kan förklara närmare senare, men jag ska iaf inte plugga i Göteborg till hösten. Strulade till sig, så mitt svar registrerades aldrig och jag blev struken i andra uttagningen. Livet är spännande ibland. Eh.. Så det blir ett år till i Jönköping..

Varför är det så svårt att komma igång? Samma sak varje gång. Det här gäller visserligen inte ett skolarbete, men uppdraget är förvillande likt. Att skriva ett föredrag/uppsats inom ett givet (och intressant) ämne. Det bästa är att det inte ens måste vara en massa fakta och analyser, det ska vara enkelt och personligt och jag får prata helt subjektivt om jag vill.

Och jag vet precis hur jag ska kunna komma igång, trots att jag saknar motivation för tillfället. Ändå är det sååå jobbigt innan..

Att komma igång med skrivandet

1. Ställ in ett alarm på 45 min – 1 h.
Mycket lättare komma igång om man vet att man inte måste sitta jättelänge, utan snart är befriad igen.

2. Sätt dig bekvämt vid datorn eller ett bord, bred ut alla papper och böcker som du kan tänkas behöva.
Såväl fysisk som mental föreberedelse. Allt man behöver ska vara nära till hands så man slipper ränna runt i hela lägenheten efter något som man tror finns en hög någonstans.

3. Läs igenom (alt. skriv ett eget) målet med uppgiften och skriv upp en lista på hur du ska klara av den.
Genom att dela upp en megastor uppgift i småbitar så ser det helt plötsligt genomförbart ut.

4. Dela upp listpunkterna i ännu mindre bitar.
Samma som ovan. Nu vet du exakt vad som behöver göras.

5. Titta igenom listan och välj ut den bit som ser enklast/intressantast ut.
Det viktigaste är att komma igång, inte att göra allt från A till Ö. I värsta fall går det att gå tillbaka och ändra det du gjorde allra först.

6. Sätt igång!
Och då var det värsta över! Härifrån är det bara att köra.

7. När alarmet ringer: Ta en paus! (Om du är mitt inne i en uppgift, så slutför den för att inte glömma bort vad du höll på med.)
Gör något helt annat. Diska, ta en kort promenad, ring hem till mamma, skriv lite i bloggen.

8. Efter en lagom kort rast, sätt alarmet ännu en gång, och gör om från punkt 5.
Försök hålla på så här så länge du hinner/orkar, så har du plötsligt fått gjort mycket mer än du trodde när du väl satt där med hjärnsläpp under förmiddagen.

Andra bloggar om: plugga, skriva, uppsats

Idag kunde man äntligen gå in och se antagningsbeskeden för högskolan online. Tog ett par timmar innan jag kom fram, det var säkert den mest belastade sidan i Sverige idag. Men till slut så.

Nyfiken?

:-)

Jag kom in.

Räckte inte det??

Nähäpp..

Okej då. Jag ger mig. Lika bra förbereda alla på vart jag kommer vara de närmsta åren. (Förutom i Jönköping. Eftersom mr D stannar kvar här, så lär jag vara här så mycket jag hinner ändå…)

SolSara kom in i……
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
…..GÖTEBORG!

Fattar ni?! Göteborg! Trodde inte ens jag hade en chans till det, men tog det som förstahandsval för skojs skull ändå.

Ett problem ur världen, så kom nästa som en naturlig följd. Man bör ju ha någonstans att bo.. Så om ni hör om en ledig etta nånstans i Göteborg (måste inte vara centralt, så himla stor är inte staden..) så vet ni vem ni ska höra av er till. Den kan vara liten, men jag vill helst ha en egen lägenhet och inte dela, om det går få tag på till hyfsat pris..

Men glad är jag för det, det där med boende löser sig, i värsta fall har jag ju X antal släktingar i och kring stan, så jag behöver åtminstone inte bo på gatan..