SolSara

Alla inlägg i ‘Vardagsliv’

Nu är jag i fas med vanorna, så nu tillåter jag mig att skriva vanliga inlägg igen. Jag känner mig så dubbel till bloggandet. Jag vill blogga, jag tycker det är kul att skriva och saknar det. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Det finns säkert mycket, men just nu känner jag mig… tråkig…

Idag har varit en bra dag. Seminarium i skolan som gick fint, fick tillbaka förra hemtentan med bra resultat och Daniel fick tag på två biljetter till U2:s andra konsert. :) Dessutom har jag äntligen skaffat vad jag behöver till tema-festen imorgon (en platsorm) samt köpt ett brädspel som verkar vara lagom kul, enkelt och snabbspelat för 50kr (det var på engelska).

Ändå sitter jag och muttrar lite. Daniel skulle ringa innan de började sin resa till Alperna för en timme sen. Det har han inte gjort. Förmodligen har han försökt, men inte kommit fram, därför att min telefon/täckning krånglar en himla massa. Misstänker täckningen, då jag ännu inte haft några problem alls under dagarna i Jönköping. Nu har den visat max en plutt, om någon, i flera timmar. Och jag har halebop. I Göteborg. Men hallå lixom. Alternativt så hann han aldrig ringa, för att han fick en massa annat att göra, men jag ville så gärna prata lite och säga hej då och allt sånt. Nu är han borta i 10 dagar och ringa däremellan kostar 5 kr/min, så det blir väl bara sms..

Läs även andra bloggares åsikter om mobiltäckning, halebop

Jag svarar på mammas kommentar offentligt, ifall någon annan undrade samma saker.

Ja, det gick bra med datorn. Eftersom mitt virusprogram aldrig sagt att jag haft något virus/trojan så vågade jag mig på mes-varianten som finns inbyggd i Dells nyare datorer. En kvart: så var hårddisken rensad och windows, inkl. drivrutiner, återställda till nyskick. Kunde ingen talat om att det var så enkelt lite tidigare? Sen tog det ytterligare några timmar för att ladda ner och installera om diverse program, men det var ett sant nöje med en så fräsch dator. :)

Visst, jag kan ta emot virk-beställningar. Förvänta er inga underverk bara. ;)

Annars har jag liten bloggpaus. Jag orkar inte. Veckans nya vana kommer nog på fredag. Ett par andra planerade, superseriösa, inlägg kanske dyker upp också. Eller inte. Det beror på hur länge jag sitter och ordnar med planeringen inför Böda.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggpaus, formatera om datorn, virka

Okej.
Alla håller tummarna.

Gärna över sin telefon, för det kanske är just dig jag ringer för att få hjälp.
Nu ska datorn opereras för att bli som ny igen.
Jag ska testa den inbyggda snabbfunktionen som finns på datorn.
Går inte det är jag hänvisad till manuell formattering och ominstallering av Windows.
Jag har alla cd-skivor, en massa papper från dells supportsida (men han kunde inte tala om för mig vilka drivrutiner jag hade…) och ett gott minne av hur det gick när Daniel skulle ta hand om sin dator.

Så håll tummarna, kära vänner.

Andra bloggar om: formatera om hårddisk, dator, dell

Det låg ett julkort och väntade på mig när jag kom hem till lägenheten i Göteborg. Nu återstår frågan: Vem?

Andra bloggar om: julkort, anonym avsändare

Jag har fått ett stort förtroendeuppdrag. Redan i somras blev jag tillfrågad, men det blev en hel del turer fram och tillbaka innan jag äntligen blev invald för några veckor sen. Vi jagar fortfarande någon som jag kan teama med, så för tillfället är jag ensam lägerchef för mitt älskade Bödaläger. Jag är vettskrämd och allmänt förvirrad, men ser verkligen fram emot det här. Tänk, för 10 år sen åkte jag dit som en liten fjortis för första gången, nu är det jag som står mitt i arbetet med 50 kollegor och 200 ungdomar att hålla koll på. Det blir en utmaning t.o.m. för den duktiga storasystern i mig. :)

På tal om det, så sa våran föreläsare i veckan att storasyskon oftare blir chefer. Jag tittar tillbaka på de senaste årens lägerchefer. Japp, förra årets lägerchefer är båda två äldst av flera syskon. Jag är äldst. Den som just nu är mest aktuell som lägerchef tillsammans med mig, är också äldst. *hmmmm*

Läs även andra bloggares åsikter om läger, chef, lägerchef, tonårsläger

Jag undrar vad det blir? Stort är det iaf..

Stefans födelsedagspresent:

Bumbibjörnar på krigsstigen

Själv stod jag bakom nätet och tittade på

Några av mina födelsedagspresenter:

Från Daniel

Från familjen

Andra bloggar om: paintball, blommor, födelsedagspresenter

Som alla andra har jag både vanor och ovanor för mig.

En som börjar bli lite pinsam är att jag ibland försöker vara tidseffektiv. När jag ska gå på toa. Jag börjar nämligen knäppa upp både skärp och byxor innan jag är framme vid toalettdörren. Det är väl okej så länge man bara gör det hemma.

Det är lite generande när man gör det i skolan…

Andra bloggar om: pinsamt, pinsamheter

Ibland är det helt underbart att få städa. Bara för att resultatet blir så fantastiskt. Och det är inte ens mitt golv…

Andra bloggar om: städa, golv, kök, klinkers

Man lär sig något nytt varje dag.

Igår lärde jag mig att atom och individ betyder samma sak: odelbar. Det är inte bara intressant, det gav mig en helt ny syn på hur begreppet individ används inom samhällsvetenskapen.

Idag lärde jag mig att göra en lazy wrap bun. Tekniken behöver förfinas, så bild kommer vid något annat tillfälle.

Vad har du lärt dig på sistone?

Andra bloggar om: frisyr, lära nytt

Annica och Hosanna efterlyser bilhistorier. Jag har ett par att bidra med.

- Kört över en vit katt i tron att det var en plastpåse. Jag övningskörde utan glasögon (min syn låg på gränsen då, så jag fick göra det) och det var sista gången jag gjorde någonting viktigt utan dem..

- Smällt av en backspegel när jag skulle backa ur garaget. Man måste typ svängbacka för att komma någonstans sen. Också övningskörningstid.

- Smällt en framlampa och knölat till fronten i samma garage. På samma sätt som det tidigare. Men denna gången min egen bil ett par år efter att jag fått kortet…

- Parkerat bilen i ett vattenfyllt dike. Skulle försöka vända en stor King Cab på en raksträcka på en grusväg. Det var vårflod i diket och hur jag än trixade blev det bara värre. Till slut stod Kungen med fronten i vattnet och baken rakt ut över vägen. På en kilometerlång raksträcka. Det såg rätt kul ut.

- Kört upp samma bil på ett broräcke och blivit hängande. Fick möte med en buss vid en smal bro en hal vinterdag och skulle bromsa. Jag trodde det var dubbdäck och att fyrhjulsdriften var på. Det var det inte för tillfället. Pappa fick komma med traktorn och lyfta ner bilen. Inte en skråma under. Räcket var mindre vackert.

- Parkerat bilen på en stubbe. Det hade snöat och bilen stod på gräsmattan. Jag backade och helt plötsligt kom jag ingenstans. Ett par snälla vänner avbröt pluggandet och ägnade en halvtimme åt att gräva och leta plank och backa och gasa och ha sig för att få av den. Svårt få fäste i ett par dm med snö.

Men jag är grym på att köra bil! :)

Andra bloggar om: bil, bilhistoria, bilkörande, körkort, övningskörning

Jag har dödat mina smileysar, bra eller dåligt? Inget emot grafiska smileysar, men de blev så stora mot min text att raderna såg helkonstiga ut när det var en smiley med. Nu ser det mycket bättre ut, men jag saknar färgklicken av dem lite.

Mr D är på kräftskiva tills imorgon och jag är ensam. Tråkdag idag, jag är för lat för att se till att göra saker om jag inte behöver, så jag har surfat järnet på nätet och spelat settlers och carcassonne. Visserligen diskade jag i morse, men det var innan mr D åkt iväg, så det räknas inte. Det är lättare då, på nåt sätt. :)

Ska försöka dra igång bilen (den brummar på sista versen nu) och dra till Emka för lite scones och allmänt mys. Åtminstone det näst bästa man kan göra en sån här kväll. :)

Funderar för fullt på kommande inlägg. Och stil. Vill skriva kort och meningsfullt. Har lite svårt för båda två. Har lixom inte tillräckligt intressanta saker att skriva för att kunna göra det…

Läs även andra bloggares åsikter om smiley

Jag har fått lägenhet i Göteborg. Äntligen. Tålamod, så löser det sig, som alltid. :) Nästan exakt ett år i kö hos SGS för en etta på 34 m2. Tackar. Det blev lite snabbt på dock, så jag hade inte riktigt tid att ta mig till Göteborg för att titta på lägenheten. Har efteråt förstått att den ligger i ett buslivs-område. Vill man ha markplan där? *hmm* Å andra sidan trivdes jag mycket bra på Råslätt, så jag kommer nog ha det fint här med. Cykel/ordentlig promenad-avstånd till havet och direkt spårvagn till skolan. Det räcker för mig. :)

Funderar på att skriva ett inlägg om hur man får tag på lägenhet i Göteborg. Men det får bli en dag då jag somnat lite tidigare än klockan halv fyra natten innan. Ibland verkar John Blund ha glömt bort mig helt på sin nattningsrunda. Och det är inte helt lätt gå upp och göra något annat i en liten etta när det finns någon annan som behöver sova gott.

Två timmar kvar tills jag ska vara på jobbet. Kommer nog få jobba nästan hela sommaren trots allt, blev lite sjuka folk nu i juni och sen drar semestrarna igång. :) Ryggen protesterar, men jag stortrivs med att få jobba fysiskt igen. Jag tror inte någon som känner mig faktiskt förstår hur bra jag jobbar. På fritiden är jag på gränsen till lat. På Isolda håller jag mig på en god tredje plats i effektivitet, efter militärförmannen och en hyperaktiv snubbe. :)

Pratade gamla minnen med några vänner som jag lärde känna för 2 ½ år sen. Deras första minne av mig är att jag sover i olika folks soffor. :D Det var under perioden då jag inte var på topp, så att säga, och jag sov inget vidare på natten. Var uppe för sent och sov oroligt. Först tillsammans med dessa underbara människor, ni vet nog inte vad ni betydde för mig då, som jag kunde slappnade av. Och jag hävdar fortfarande att jag aldrig sovit så bra någonstans som i Emkas soffa. Den är urskön. Varför görs inte madrasser så? Jag sov i den tre veckor i rad innan jag fick tag på lägenheten på Råslätt. Under den perioden jag och Daniel hade vår första kompis-fika/date/whatever. Det var spännande tider det, jag minns t.o.m. ögonblicket när jag blev kär. :) Det var en halvtimme innan träffen och jag insåg vem det var jag skulle fika med. :)

Nu babblar jag. Jag kan göra det när jag är trött. Flumma ut helt. Fast oftast är jag istället tyst. Mycket tyst. Stort problem. Jag har inget att säga. Ännu mindre nu när jag jobbar på Isolda. Det händer lixom inget på jobbet som är något att berätta. “Jo, det var ungefär lika mycket att göra som vanligt idag. En etikettsmaskin strulade hela tiden, men allt annat flöt på bra så vi jobbade häcken av oss för att kunna gå hem en halvtimme tidigare.” Sen är det slut. Alla har lunch olika tider, så det blir inga stora samtal på rasterna, radion hörs inte bort till där jag brukar hålla till och mina hörlurar är bortsprugna så jag kan inte lyssna via mobil. Jag behöver lite mental stimulering också, för andras skull.

Så sa min lärare, efter vår sista inlämning/redovisning.

Sara, du borde ta för dig mer och prata, för allas skull.

Tja, bara du talar om för mig vad jag ska säga så… Mina tankar tar slut, jag har aldrig några frågor eller nåt jag funderar på. Ibland undrar jag om jag tänker överhuvudtaget…..

Jag var lite orolig inför dagen idag. Igår var en pisstråkig dag, fram tills jag tog tag i mitt liv och begav mig hem till en kompis. Allvarligt, jag hade så långtråkigt att jag plockade fram både ångest och rädsla av bara farten. Kom på mig själv med att inte våga blunda när jag duschade, för tänk om det kom in någon genom dörren utan att jag såg det?

Så jag såg inte fram mot ytterligare en dag här hemma.

Det slapp jag.

The Boss på Isolda ringde och undrade om jag kunde komma ut till lagret snarast möjligt. Har sökt sommarjobb där och droppat att jag hade lite lugnt redan nu. Så jomen visst. Missade precis en buss ut, så fick leta upp några andra bussar och gå ett par kilometer i slutänden (måste ha bil om jag ska jobba där i sommar!) men kom dit och det kändes lite som att komma hem.

Att fyra månader kan vara så lång och så kort tid på en gång.

Det var lugnare. Betydligt mer ordnat. Det automatiska bansystemet var på utbyggnad.

Men allt fungerade som vanligt. Eller, allt fungerade INTE som vanligt. Fyra månader och det är fortfarande samma fel som inträffar? Som att komma hem, med andra ord. :)

Istället blir skolarbetet lidande. Fick äntligen svar från läraren på frågorna jag hade och ska sitta med det imorgon, då jag inte behövde maila in förrän då.

Mer detaljer från mitt liv imorgon. Då vaknas bullbak med girlsen. :)

Det är detaljerna som gör det, eller hur?

Jag behöver inte sitta och skriva långa inlägg om allt som inte händer i mitt liv just nu. Det räcker med korta notiser om sånt som faktiskt händer.

Som idag.

Drömt konstigt.
Snoozat en dryg timme med mr D. (Flex har sina fördelar.)
Läst bloggar.

Hm, klockan är 9.37. Kanske dags att dra på sig kläder, dra upp persiennerna och hälsa dagen god förmiddag?

Jag har sååå dålig pluggdisciplin. Principen att bara lägga ner så många minuter som jag absolut behöver, funkar trots allt bra. Det är all tid mellan de korta pluggstunderna som är jobbigt just nu, jag är rastlös. Arbetet blir skrivet till slut ändå. Kanske inte så bra som det skulle kunna bli, å andra sidan kommer jag om 4 ½ år tycka mitt resultat är mycket pinsamt, oavsett hur det blir, så jag saknar motivation för att ångesta över det.

Men nu ska jag sitta en timme eller två, så jag kan skicka in det till läraren för första kollen och sedan ha mycket lång helg.

Vilka är de allra bästa bullarna? (Ätbara alltså….)

Ps. Jag ska ringa hem. Försökte faktiskt igår, men då vart det ingen hemma….

Läs även andra bloggares åsikter om disciplin, plugga, långhelg

Jag lever. Och mår bra också. Åkte på en ordentlig förkylning, med halsont på valborg och hjärnmos en vecka senare. Som tur var, så var det bara så illa ett par dagar och jag fixade t.o.m. seminariumet (genom att ha suttit med och diskuterat frågorna skrivit ner andras svar på frågorna tillsammans med två olika grupper dagarna innan..)

Nu har jag typ flyttat tillbaka till Jönköping för sommaren. Skriver fördjupningsarbete (kompisrelationers inflytande på romantiska förhållanden i tonåren) och det är betydligt trevligare göra i Jönköping än i Göteborg. :) Ska tillbaka två-tre gånger till Göteborg och då blir det kort, bara för att vara i skolan och för att packa ihop lägenheten. Söker för tredje gången lägenhet i Göteborg, men vill helst inte behöva flytta in förrän september, så har ett bra tag på mig kvar. Har annars fått tips att gå till bostadsbolagen och förklara att jag blir hemlös utan lägenhet. Vilket vore en lögn (har både vänner och släktingar som skulle ställa upp på två röda.) Räcker det med att säga “jag vill, jag vill, jag vill!”?

Efter flera dagar med underbart varmt väder här har det börjat blåsa. I helgen var det så fullt med folk på stranden att det var svårt se utsikten för alla folk, nu är det inte en kotte ute. Roligt med lite liv, men jag har svårt ställa om från fin utsikt till att en tjugo pers ständigt kollar rakt in i lägenheten (vi har norrläge = så man vänder sig för att bli mest solad.) För att inte tala om partypartande ynglingar när jag ska försöka sova. Jag vill ha tyst, tyst, tyst! Men jag klarade ju förra sommaren, så det ska nog gå iår med.

Det är mycket men när jag skriver. Undrar om det är en kompensation för att jag inte har så mycket att skriva om män?

Läs även andra bloggares åsikter om lägenhet, jönköping, göteborg, men, män, strand, vätterstranden

Måste man bli tråkig för att vara vuxen?

Det verkar så, på kommentarerna som jag fick på mitt vuxen-inlägg. Konstigt. Den tanken la jag bort helt när jag var sexton och lärde känna Bloom. Hon lärde mig mycket om livet. Bland annat att det är fullt möjligt att vara mogen och vuxen samtidigt som man är barnslig och mest bara skojsar hela tiden. :)

Jag frågade Daniel om han var vuxen. Utan att avslöja svaret, så fortsatte vi diskutera kring det och kom väl fram till att vi tänkte ungefär samma om det. Vuxen är man när man vill och kan ta ansvar för sitt nuvarande och framtida liv. Så ja, vi är nog båda vuxna. Det innebär inte att vi inte kan sitta och nojsa som två småungar medans vi försöker klura ut vilka kroppsdelar vi kan, och inte kan, vifta på. Tänk, under hela den här tiden har jag inte vetat att han kunde vifta på öronen. Eller, har jag bara kort minne? Vet sen tidigare att jag kan glömma bort en del saker bara så där…

Daniels minne funkar också sådär. Någon gång under förra helgen sa han till mig att han den här helgen hade volleyboll-sammandrag. Däremot kunde han inte riktigt minnas vilken dag, men eftersom det brukar vara söndagar, så antog vi att det var så den här helgen med. Men icke. Tio i nio imorse ringde mobilen och tränaren undrade var Daniel höll hus. Så det var bara slänga sig upp, packa väskan och bre några mackor så han kunde komma iväg. Jag har tagit en lugn morgon och ska nu passa på plugga lite. Hoppas få tag på någon go vän att tillbringa eftermiddagen med och snart är han hemma igen. :)

Läs även andra bloggares åsikter om vuxen, ung vuxen, barnslig

Min blogg genomgår en identitetskris. Allt fler ur min nära krets har hittat bloggen. Droppen kom när mr D började läsa. (Visserligen på min uppmaning, men ändå..) Hur skriver man en personlig blogg utan att lämna ut personer eller åsikter kring dessa eller händelser som berör andra? När jag väl censurerat bort sådant som jag anser olämligt att blogga om, blir det skrattretande lite kvar. Identitetskris, minst sagt.

Tur att brorsan fortsätter sitt bloggande iaf. Så att jag får veta såna viktiga saker som att gammelkatten därhemma är död. Vi tog över honom och morsans hans från några goa vänner som skulle flytta till stan. Morsan var gammal redan då, men hängde i ytterligare en tio år och vi kom varann mycket nära, om det nu ens går vara nära en katt. Sorgen var stor i mitt hjärta när jag var tvungen acceptera det oundvikliga och låta henne somna in. Och nu är sonen också död. Kanske inte lika planerat, men lika väntat som morsan. Trots många gosstunder med “Puff”, känns det som vilken annan katt som helst vi haft. Nej, det är Tessan jag fortfarande saknar.

Ruffsen


Tessan

Jag har haft en lång rad med upplägg för blogginlägg idag.

Nu sitter jag här och kommer inte ihåg ett enda. Eller, åtminstone inget av de intressanta. :)

Jag var hos optikern idag. Har senaste veckorna provat ett par andra linser då de jag tidigare haft inte kändes riktigt rätt längre. Tyckte det funkade bra, men det tyckte tydligen inte han..

“Jo, de här är ju egentligen gjorda för att kunna bäras dygnet runt i en månad och kanske bara tas ut någon gång. Men jag skulle inte rekommendera dig till att använda de här mer än du redan gör.” (Jag har linserna 2-3 nätter, vilar en natt och börjar på ny vända.)

Äh, okej. Så nu ska jag prova några andra dygnet-runt-linser. Jag är lite nyfiken bara, varför inte de här? Jag frågade så klart inte. Jag gör inte sånt. Jag borde verkligen lära mig. Nu går jag här och undrar om det är något fel på mina ögon, som inte kan använda linserna så som de är gjorda för. Eller var det bara min förkylning som lurade honom till att tro att mina ögon inte tyckte om linserna? Jag tänkte inte på det då, men när jag gick hem så kändes ögonen irriterade, trots att det gått helt utan problem hittills. *hm*

Jaja, en utbildad optiker borde veta bättre än jag. Men de här andra är lite dyrare, så de får vara märkbart bättre om jag ska byta.

Andra bloggar om: optiker, kontaktlinser, linser

Jag vill ha en spis med minst 12 steg på stora plattan. Det är ju hopplöst steka mer än tre pannkakor på en sex-stegs-platta. 3:an är för sval, 4:an är för het, vad göra?

Och när ni ändå är i farten, kan ni slänga med en hel induktionsspis med tillhörande kök och villa.