It was so much easier to blame it on Them. It was bleakly depressing to
think that They were Us. If it was Them, then nothing was anyone’s fault.
If it was us, what did that make Me? After all, I’m one of Us. I must be.
I’ve certainly never thought of myself as one of Them. No one ever thinks
of themselves as one of Them. We’re always one of Us. It’s Them that do the
bad things.

– (Terry Pratchett, Jingo)

Det här är en liten del av allt det vi läser om nu. Vi har gruppsykologi, mycket intressant. Och mycket, det är ett stort ämne att försöka klämma in på två månader. Vi verkar göra ett gott försök med det åtminstone. Presentationsövning, en halv vecka gruppövningar och seminarium avklarat. Nu är det bara gruppobservation i form av ett grupparbete, två dagar familjerollspel samt salstenta kvar. Dessutom en lång rad föreläsningar och 2000 sidor kurslitteratur.

Citatet ovan är ett exempel på flera teoretiska begrepp, såsom ingroup-outgroup bias (vi är bättre, de är sämre), social identitetsteori (jag tillhör en grupp och vi är bättre) och splitting (vi är helt igenom goda, de är fullständigt onda).

Andra bloggar om: psykologi, grupper, grupp, gruppsykologi, terry pratchett, jingo

First sight – att kunna se det som faktiskt är där och inte det som man förväntas att se
Second thought – att kunna tänka om sitt eget tänkande och förstå varför man tänker och gör som man gör

First sight + second thought = en mycket vis kvinna. Eller, i Terry Pratchetts värld, en häxa.

Jag lyssnar just nu på ”Wintersmith” på jobbet. Och funderar på om det inte är mer förvirrande än nyttigt att ha third thought – att tänka om sitt eget tänkande om det första tänkandet.

Second thought räcker. Att kunna inse att man blir manipulerad. Eller inse att man agerar ut en gammal smärta på en oskyldig person. Och så vidare. Tänk vad bra världen vore om alla kunde ha lite mer självinsikt.

Och first sight är inte så dumt det heller. Vi vanliga folk är alldeles för duktiga på att se vad vi tror att vi borde se. Tänk om vi kunde lära oss att ta bort allt som bara är yta och se det som faktiskt är där. Där vi ser människor och deras känslor för vad de är och inte för vad de verkar vara. Där vi ser att ilska egentligen kan vara rädsla och där upprymdhet lika gärna kan vara stor sorg.

Jag kommer ihåg ett sånt tillfälle och hur ont det gjorde. Min vän skrattade. Högt. Alla var överförtjusta över hennes galenskap. Och skrattade med henne, ju mer hon skrattade. Var det bara jag som såg paniken och ångesten bakom skrattet? Hon berättade senare. Förstod att jag hade förstått. Ibland gör det ont att se hur lätt människor låter bli att se och tänka. De bara gör och tänker vad de har lärt sig. Och tror att de har rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om terry pratchett, wintersmith, häxa, vishet, vis

Om du nu inte visste det.

Och grupparbeten.

Och tjocka tegelstenar till böcker.

Vi har fått ett grupparbete att göra, började igår, ska vara klart på onsdag. Fick en liten berättelse/situation som vi skulle fundera över och skapa frågeställningar kring. Sedan skulle vi förklara och förstå dessa med hjälp av kursboken (som är en tung beskrivning av de största ämnena inom psykologi = lite om allt och mycket lite om något särskilt) och ev. annan inhämtad information. Sedan sammanställa ett paper på sådär 4 sidor. FYRA sidor analys utifrån några få rader. *sich*

Men men, vi har kommit igång riktigt bra i vår grupp, analyserat och undrat och plockat ut precis ALLT från kursboken som kan vara användbart. Överanalys? Nähä, menar du det?!? Egentligen är jag fortfarande irriterad på att vi får till uppgift att försöka få ut så mycket som möjligt av alldeles för lite (finns ingen bakgrund alls t.ex. till situationen, det kan vara precis vad som helst ju..) och förmodligen kommer precis allt vi får fram vara helt fel mot vad det egentligen var, men det får vi aldrig veta. Men de andra i gruppen håller andan uppe så det känns ändå bra. Jag gör min bit av jobbet och bidrar till arbetet i gruppen också och försöker låta bli tänka på att jag inte tycker om den. Måste nog vänja mig vid sånt här..

Dessutom: det finns inga rätt eller fel. Om du trodde det. Det finns tydligen lika många sanningar som det finns människor. Blir man en sämre psykolog om man inte håller med läraren?

Andra bloggar om: psykologi, student, psykologstuderande, psykolog, analys, grupparbete