Att vara faddrar för nya klassen till våren är en annan sak. Behovet är uppenbart, och deltagandet känns mer frivilligt, eftersom man kan vara säker på att det alltid är några som ställer upp. Och det är inga krav på hur det ska bli utan våran klass får själva bestämma precis vad vi vill hitta på. Även om de äldre klasserna förväntar sig en fest framåt våren, är det vi som gör vad vi vill…

En annan sån där påtvingad norm som jag inte tycker om är att svensken (och alla andra nationaliteter??) inte under några omständigheter får diskutera sin privatekonomi med omgivningen. Möjligen för att berätta hur mycket man har förlorat på finanskrisen, eftersom detta är helt och hållet orsakat av samhället och inte eget sparande/investerande/slöseri. Och jag är så trött på att inte kunna säga till folk att jag är fattig och inte kan hitta på saker eller bjuda på en fin middag eller ge julklappar eller köpa de produkter jag egentligen skulle behöva för min hy eller ens gå ut och ta en lunch.

Ja, jag är fattig. Utan mr D hade det aldrig gått, för jag vill helst slippa jobba under terminerna. Jag har nog med plugg och relationer. Men frågan är vad som är mest stressande: att ständigt behöva fundera över pengar som inte finns eller att försöka få tag på jobb/hinna jobba. *suck*

Inte för att jag skulle kunna få ett jobb ändå i Göteborg i dessa tider…

Läs även andra bloggares åsikter om normer, lucia, fadder, ekonomi, fattig

It was so much easier to blame it on Them. It was bleakly depressing to
think that They were Us. If it was Them, then nothing was anyone’s fault.
If it was us, what did that make Me? After all, I’m one of Us. I must be.
I’ve certainly never thought of myself as one of Them. No one ever thinks
of themselves as one of Them. We’re always one of Us. It’s Them that do the
bad things.

– (Terry Pratchett, Jingo)

Det här är en liten del av allt det vi läser om nu. Vi har gruppsykologi, mycket intressant. Och mycket, det är ett stort ämne att försöka klämma in på två månader. Vi verkar göra ett gott försök med det åtminstone. Presentationsövning, en halv vecka gruppövningar och seminarium avklarat. Nu är det bara gruppobservation i form av ett grupparbete, två dagar familjerollspel samt salstenta kvar. Dessutom en lång rad föreläsningar och 2000 sidor kurslitteratur.

Citatet ovan är ett exempel på flera teoretiska begrepp, såsom ingroup-outgroup bias (vi är bättre, de är sämre), social identitetsteori (jag tillhör en grupp och vi är bättre) och splitting (vi är helt igenom goda, de är fullständigt onda).

Andra bloggar om: psykologi, grupper, grupp, gruppsykologi, terry pratchett, jingo

Det blev inte så mycket hemtenta.

Jag somnade över boken. Sen har jag skrivit en del. Tänkte ta paus med att kolla på ”Surf’s up”. Har sett halva och tänkte fortsätta plugga, men det blev visst inte så.

Daniel köpte Mah Jong när han var i Kina. Vi har spelat det en gång, bara för att testa på. Det tog ett tag ta sig igenom de engelska reglerna, som inte var helt lätta att förstå. Men till slut löste vi det ganska bra, när vi väl hoppade över hela biten med väderstrecken.

Nu hittade jag en svensk sida med riktigt bra instruktioner! Så om det är någon som är sugen på att spela, så.. :) Bara man har en fusklapp med poängräkningen så går det fort lära sig det.

Mah-Jong enligt Nina

Nej, om jag skulle förska få ihop ett stycke till om utvecklingen hos 5-6-åringar…

Läs även andra bloggares åsikter om prokrastination, chokladbollar, hemtenta, mah jong

Jag måste verkligen älska honom.

Nu har han iaf åkt iväg. Några timmar på jobbet innan han åker till Köping, hämtar sin kompis och de drar vidare till Idre. Bara han inte blir helt sjuk nu så kommer de ha en mycket fin påsk! :)

Själv ska jag sitta hela dagen med min hemtenta. Imorgon åker jag hem till Ramkvilla igen och då vill jag vara klar med den för att kunna ta det lugnt i helgen. Det ska bli skönt träffa familjen, det var två månader sedan jag var hemma sist.

Hm, nu blev jag sugen på negerbollar chokladbollar. Och hemskt vad stökigt det är här, kanske ska städa lite? För att inte tala om de där födelsedagspresenterna jag skulle köpa…

Läs även andra bloggares åsikter om tvätt, bacon, kärlek, hemtenta

Det känns som att vi bor vid havet. Vågorna gick meterhöga igår och vinden biter kall. Jag håller mig inomhus med mina böcker, men det drar från fönster och ventilation. Te och filtar är det minsta man behöver. Vi är förkylda båda två, men det är värst för Daniel. Han har haft det i flera veckor nu och börjar bli trött i kroppen av det. Men men, eftersom han ska åka till Idre imorgon och härja runt hela påsken, så får han inte vara sjuk, och därför försöker vi intala oss att han inte är det. :)

Jag sitter med en hemtenta om förskoleåren. Två stora, ogripbara, uppgifter. Önskar mig tillbaka till Kortebo där vi fick en hel mängd mindre frågor att svara på, men det är tydligen en önskedröm på psykologen. Bra på sitt sätt kanske, de vill förbereda oss för ett yrkesliv, men det är trots allt fem år kvar tills dess.

Om ett par timmar ska jag tvätta. Daniels tvätt. Tja, vad ska man annars ha en flickvän till? Eftersom han hade råkat boka tid imorgon kväll, men åker imorgon eftermiddag, och det här var enda lediga tiden så får jag väl ta mig an det. Mycket bra sätt att slippa undan hemtentan med gott samvete. Jag kanske också har något som behöver tvättas? *rotar i väskan*

Nej, det vart inte mycket. Den är bara full med en massa balsam som syrran ska få testa. Hon har äntligen insett att hennes lockar är fina och vill prova hur det blir om man gör sådär som på lockig.se. Storasyster som är en hejare på det vid det här laget (trots att hon inte har några lockar själv..) ska hjälpa till.

Vad innebär det om man jämt pratar om sig själv i tredje person?

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, hemtenta, tvätt, lockig.se

Att jag har tid för sånt här nu är för att vi är i avslutandet av första kursen och inte har så mycket att göra. Mån-ons är glidardagar med bara några timmar i skolan varje dag och inga uppgifter. På torsdag drar utvecklingspsykologin igång. Då blir det läsa-läsa-skriva-läsa och grupparbeten till döds. Antar att jag skulle kunnat sitta och läsa igenom en bok eller två till det nu, men det känns dumt göra det när man inte vet vad och hur vi ska göra det. Eftersom kursen är så lång lär jag inte tjäna på att läsa något nu som kanske inte kommer upp förrän i maj.

Idag hade vi diskussion med lärarna kring vårat grupparbete. Med mycket gott betyg. Det kändes bra. Särskilt avslutningen som vi kämpat med i flera timmar var uppskattad, så arbete lönar sig. Samtidigt blev de ju tvungna komma med kritik på småsaker när helheten var så bra, så nu vet jag ett par saker jag måste tänka på när jag skriver nästa arbete. Dels ordval och meningsbyggnad. Alla tolkar inte allting likadant, så det är värt fundera över vilka värderingar som egentligen ligger bakom vissa ord och uttryck. Och ett annat var att jag slarvar med att skriva att. Pappa har påpekat det. (Tror jag det var? Eller var det någon annan?) Jag är lite lat när jag skriver bloggen och har vant mig så vid det att jag råkade få med det när jag skrev min del av arbetet. *upps*

”Utifrån det vi vet från vinjetten är det helt omöjligt säga varför mannen blev arg…”

Såg ni felet? :D

Andra bloggar om: baka, bovete, psykologi, plugg, att

Om du nu inte visste det.

Och grupparbeten.

Och tjocka tegelstenar till böcker.

Vi har fått ett grupparbete att göra, började igår, ska vara klart på onsdag. Fick en liten berättelse/situation som vi skulle fundera över och skapa frågeställningar kring. Sedan skulle vi förklara och förstå dessa med hjälp av kursboken (som är en tung beskrivning av de största ämnena inom psykologi = lite om allt och mycket lite om något särskilt) och ev. annan inhämtad information. Sedan sammanställa ett paper på sådär 4 sidor. FYRA sidor analys utifrån några få rader. *sich*

Men men, vi har kommit igång riktigt bra i vår grupp, analyserat och undrat och plockat ut precis ALLT från kursboken som kan vara användbart. Överanalys? Nähä, menar du det?!? Egentligen är jag fortfarande irriterad på att vi får till uppgift att försöka få ut så mycket som möjligt av alldeles för lite (finns ingen bakgrund alls t.ex. till situationen, det kan vara precis vad som helst ju..) och förmodligen kommer precis allt vi får fram vara helt fel mot vad det egentligen var, men det får vi aldrig veta. Men de andra i gruppen håller andan uppe så det känns ändå bra. Jag gör min bit av jobbet och bidrar till arbetet i gruppen också och försöker låta bli tänka på att jag inte tycker om den. Måste nog vänja mig vid sånt här..

Dessutom: det finns inga rätt eller fel. Om du trodde det. Det finns tydligen lika många sanningar som det finns människor. Blir man en sämre psykolog om man inte håller med läraren?

Andra bloggar om: psykologi, student, psykologstuderande, psykolog, analys, grupparbete